En av årets höjdpunkter måste vara Kellie,s agility år. Totalt har hon samlat ihop till 8 pinnar! Det var tydligen vid 6års ålder hon skulle slå till som agility hund. Det roligaste är ändå förvandlingen av hund det har medfört sig. Jag har under året gått kurser och försökt uppdatera mig i hur jag ska handla för att få bästa möjliga resultat. Och det har som sagt belönat sig. Kellie har även gått ner nästan 1kg vilket är mycket på en sådan liten hund. Hennes tränings och tävlings motivation har ökat otroligt mycket. Även intresset för leksaker och kamp har vuxit sig fram!

Wilda fyllde 1år den sista augusti! Vi debuterade lydnadsklass 1 i september och skrapade ihop 169p. Är jättenöjd med hennes insatts och ser fram emot kommande tävlingar med den lilla ligisten!

I måndags tränade Wilda och jag för Malin Elfström. När vi ska kolla på Wilda,s slalom säger Malin ”hon tramsar bara när det är för lätt. Det är när det blir svårt som man ser att hon börjar tänka”. Detta har jag haft i mitt huvud hela vecka, så när hon ”tramsat” och inte lyckas med uppgiften har jag gjort det svårare istället för enklare som jag brukar göra. Jag har tolkat det som att hon tycker det är för lätt istället för att hon inte förstår. Resultatet? I dag söndag fxar hon galant åtta pinnars slalom, i onsdags tog hon inte fyra raka!! Det är vad jag kallar utveckling! Ska nog bestämt ta med mig det här tänkandet över till lydnadsträningen också.

Wilda debuterade lydnads klass 1 den 25 september och är så nöjd med hennes debut! Hon skötte sig över förväntan och hade inte kunnat gjort ett bättre start på sin lydnads karriär Hon ör fortfarande väldigt ung och har mycket kvar innan den riktiga stabiliteten kommer finnas där. Men nu blir det mer träning och en start i lydnadsklass två blir troligtvis i början av nästa år, det ska ju bytas lydnads regler vid års skiftet.

Vi har haft det lite så där med metall apporteringen, då hon inte velat ta den från marken utan bara från min hand. Vilket har lett till att de blivit lite lek med apporten när den legat på marken, vilket inte gillas! Jag tränade Wilda på metall apport i tidig valpålder för att inte få probelm med metall apporteringen, sedan la vi den åt sidan ett tag och fokuserade på träapporteringen. När hon var valp var det aldrig ett problem därför trodde jag inte att de skulle vara det nu heller. Taktiken vi testar nu ett tag framöver är att jag håller en kamptrasa i ena handen och apporten i den andra, kommenderar ”apport” och när hon gripper den bra, kommenderar jag ”ta den”. När det gjorts snyggt några gånger lägger jag apporten på marken och gör samma sak, hon har köpt detta jätte bra!

Agilityn grundas för fullt och vi har nu regelbundna träningar för Malin Elfström. Jag behöver det, dels för att man lär sig väldigt mycket nytt hela tiden och blir påmind om sådant man redan kan. Och för att bli mer motiverad och ha något att hela tiden träna för. Just nu tränas mycket slalom, min första hund som jag tränar 2×2 med. Tycker det är roligt om än ibland lite svårt för mig att tex kasta rätt :p  Men nu är det inte långt kvar till fyra raka portar.

Är så nöjd med Kellie hon har gått super bra, varit laddad och haft fart och driv hela kursen. Fattar inte riktigt vad som har hänt, känns som jag fått en ny hund! Har fått massa nya tankar att ta med mig och börjar nästan få lite flyt i min handling.

Mälarö 24 juli  

Förra söndagen var det agility tävling i Mälarö. Totalt skulle vi köra fyra lopp. Eftersom Kellie i veckan först hade fjällvandrat och sedan varit på kurs i två dagar så trodde jag att hon skulle vara rätt sliten. Men de blev dubbelvinst!! Riktigt nöjd, som ni säkert förstår. Var så skönt att ha lite självförtroende med sig. Visste vad jag skulle göra och vågade satsa!

Fick under denna vandrig även bekanta mig med ett litet djur som kallas för fjällämmel. För er som inte vet vad det är så är det ungefär en hamster, gul och brun utan svans. Rätt ilskna och dem skriker och fräser som bara den. Uppe på kallfjället så var dem precis överallt! Överallt! Såg fler än vad jag klarar av att räkna. Och inte hade jag räknat med att det skulle vara min lilla lugna Sheltie jag skulle behöva ha kopplad under turen. Men hon ville inte göra annat än att jaga fjällämmel. Lyssna inte för fem öre gick och spanade efter dem non-stop hela dagen. Tokiga lilla hund! Räv skutt och efter dem, då är Kellie en lycklig hund.

Det hela började inte så bra då Eva,s Kelli också ville köra gungan när hon tränade med Knut och kom laddandes i full fart, men när hon väl var framme fanns inte uppfarten kvar då den slagit över och Kelli tog huvudet före i undersidan på gungan, spräckte läppen mitt i tur och slog ut två tänder och flera sår i ansiktet. Lilla tok fia! Önskar jag stått så jag såg henne tidigare, så jag hade sett henne komma smygandes och kanske hade kunnat få stopp på henne… Hoppas nu att hon återhämtar sig fort och att allt går bra!

Kellie och jag hade fyra lopp på två dagar och är riktigt nöjd! Det enda som egentligen går att klaga på är slalom ingångarna, dem var riktigt dåliga nu. Dels är Kellie lite osäker på dem, sen har båda mina hundar varit osäkra på slalom vilket gör att de ligger en osäkerhet hos mig. När vi kommer till det hindret på banan så skickar jag nog lätt ut helt fel signaler, vilket gör det hela extra tokigt. Loppen blir ”före slalom” och ”efter slalom” . Farten har blivit mycket bättre, men de ska gå snabbare! Kellie,s attityd har förbättrats och det är helt underbart! Riktigt roligt att köra med henne nu  Min handling känns också mycket bättre, tittat på filmerna och insett att jag lätt blir stillastående precis efter ett byte. Jag väntar på att hon ska svänga klart innan jag fortsätter ösa fullt framåt, vilket jag inte behöver göra och har absolut inte har tid med.

Fick med mig en massa annat att fundera på också! Jag måste våga dra upp Kellie oftare, få henne att gå upp i stress. Jag förväntar mig att jag har en slö och sävlig hund så när hon går upp i varv av någon anledning så säger jag ju bara åt henne att sluta. Tex; när hon springer och skäller på Wilda när hon leker. Men vad spelar de för roll? Likaså blir jag lika förvånad när Wilda tar det lugnt. För hon är den galna sorten. Det är jätte bra att man ser vilka individer man har, men man ska väl uppmuntra det dom har lite svårare för! Förstärka deras svaga sidor.

Wilda fick två lugna dagar hos Therese när jag var borta och det är nog rätt skönt för henne med lite semester från sin överaktiva och tränings tokiga matte!

Nu är vi på semester i Vitvattnet och laddar inför kommande tävlingar  Blir en del bad (sjötomt) och lite annan träning. Till veckan ska vi fjällvandra!

Idag blev det ett agility pass på klubben, Wilda fortsätter med sin grund träning i form av bordet och gå runt pinne. Kellie fick lite uppladdning inför veckans tävlingar i Fagersta. Hon har dem senaste veckorna varit väldigt laddad och haft fart och vilja med sig hela tränings passen, vilket är underbart roligt. Inför veckans tävling så har jag som mål att verkligen sattsa och ge allt. Det hänger så otroligt mycket på mig, mitt engagemang och att min handling stämmer. Jag vill åka hem med känslan av att jag gett allt och verkligen kämpat! Kommer bli lite ledsen på mig själv om jag slarvar och latar mig.

Fokus! Och spring! (Hur svårt kan det vara?!) 

Slänger in en liten bild på mina tjejer när dem simmar, Wilda,s nya favorit sport!     

Hon fortsätter att utvecklas och det märks att hon blir allt mer vuxnare och har i vissa situationer börjat landa(lite, lite grann). Just nu löper hon så de ska bli spännande att se om det blir någon förändring efter löpet. Att fylla 10månader innebär att man även får starta lydnadsklass 1. (Vilket jag är så sjukt sugen på att göra!!!) Får verkligen hålla i hårt för att inte anmäla till en tävling och bara köra. Tänker försöka avakta ett litet tag till, vi skulle nog klara hela ettan om vi räknar bort platsen som är lite osäker. Men det är dumt att starta för tidigt eftersom dem är så unga och omogna. Om jag ändå skulle starta är jag helt medveten om det, och det är bara mitt fel om det blir tokigt på tävling. Jag har inga krav på en så ung hund. Det viktigaste för oss är ändå att jag inte börjar stress fram saker utan tränar och grudnar ordentligt. Vi ska ju faktiskt hålla på med lydnad hela livet och då krävs de en bra grund inför Elit-lydnaden och inte att snabbt klara av lydnadsklass 1!

Sen har jag min andra lilla prinsessa! Hon som helst ligger på massa kuddar i soffan! Kellie är numera 0.5kg lättare vilket gör storskillnad på den lilla hunden. Märker det framförallt på hur mycket piggare hon är. Och farten på agility banan ska vi inte tala om! Vi arbetar mycket på agilityn, att hon ska bli säkare på slalomen där vi gjort enorma framsteg sen i vintras. Men de är jag som måste jobba mest! Lita på min hund (mycket bättre hund än matte) springa och aktivit handla henne hela tiden. Helt ärligt är jag i mycket större behov av träning än min hund, jag har själv inte riktigt fattat det ännu bara! Men i sommar blir de hårdträning

Hon är fortfarande lika galen som hon alltid varit, lika glad i livet och redo att göra något hela tiden. Tycker hon är så rolig att träna med, ibland känner jag att de är gränsfall till att vi tränar för mycket, så får verkligen hålla mig för att ge henne lite vilodagar. Framför allt har vi fokus på lydnaden. Lydnads klass 1 känns inte speciellt långt bort även om jag försöker se all träning vi gör nu som en grund till Eliten. Sen handlar det väl om att de ska finnas en vis mognad i huvudet innan vi entrar tävlingsplanen. Vi har även tagit en liten priavtlektion i agility grunder och de kommer att bli fler, så vi får en bra grund att stå på…riktigt roligt! 

Ipåsk helgen var vi iväg på nya brukshundsklubber och tränade i nya miljöer. Var även tävlingspublik, Wilda störs inte alls av omgivningen just nu så länge vi tränar utan har fullt fokus på mig. Däremot när vi inte tränar utan ska vara publik så har hon lite svårt att vara avslappnad. Hon ligger ju stilla om jag sägger åt henne, men hela hon utstrålar ”alltid redo”. Hon bara väntar på att få köra igen… 

Imorgon blir de agility tävling med Kellie och nu åker vi till klubben och kör ett litet pass

Känns som de var två pinnar vi fick kämpa oss till och de var gränsfall, Kellie har förtillfället lite för mycket extra vikt och dem få gramen påverkar henne väldigt mycket. Jag har verkligen börjat inse vad de är jag måste lägga ner krut på med henne och fram för allt att jag verkligen måste planera min handling för att öka hennes fart. Bakombyten med förväntan att hon kommer springa före mig är bara att glömma.

Min inställning och atittyd är också något som håller oss tillbaka. Jag måste våga sattsa och inte fega, släppa tanken att bara vi tar oss nollat runt. Jag har samma inställning som när jag tävlade med Bianca för åtta årsedan. Dags att släppa den nu kanske? Skandal att i helgen var första gången i hela mitt liv som jag gjorde en höger slalom på tävling, rikitgt bra gick de också!