Summering av 2015

Ett nytt år är här! Nytt år med nya möjligheter, förutsättningar och utmaningar. När ett nytt år börjar så är det vanligt att man ser tillbaka på det gånga året. Vad tar vi med oss då från 2015?!

Vi har tävlat massor med agility, antagligen lite mer än vad vi egentligen borde ha gjort. Kollar man på vår statistik för 2015 så borde vi nog ha varit hemma och tränat mer istället. Men samtidigt så känner jag att vi har utvecklats så extremt mycket den här säsongen.

Att tävla det här året har varit annorlunda på många sätt. Att få komma tillbaka efter förra årets korta tävlingssäsong. Att ha press på sig på ett helt nytt sätt. Att tävla ny hund. Att tävla och ha barn med sig. Detta år blev det första tävlingsåret jag bröt ihop och grät under en tävling, till och med på två tävlingar.

Jag är extremt taggad för tävlingsåret 2016. Hoppas och tror att vår utvecklingskurva ska fortsätta mot det bättre. Detta år ska vi träna mer och hårdare! Fokus på kvalité och glädje!

 

 

 

Livet är fantastiskt! Fantastiskt roligt, fantastiskt jobbigt, fantastiskt utmanande…

Ibland känns det tungt, tungt att inte hinna med allt det där man vill göra, allt det där man borde göra, göra för min skull och för andras skull. Känslan av att aldrig få vara riktigt nöjd, känslan av att aldrig riktigt räcka till.

 

2015-så får det bli

Mål för 2015!

Wilda

1: Plocka 2 pinnar i agility 2. (Realistiskt och prioritet)

2: Ett cert i hopp

3: Kvala till SM (drömmål)

Roczen

1: Tema ihop oss, se till att bevara fart och självförtroende på tävlingsplanen (realistiskt och prioritet)

2: Bli uppflyttade till hopp2 och agility2

3: Uppflyttad till klass 3 hopp och agility (drömmål)

 

I helgen har det varit på tävling på schemat. Helt fantastiskt roligt att tävla 🙂  Det är alltid en utmaning att starta upp en ny hund på tävling, man vet inte hur den ska reagera på tävlingsmiljön och hur väl träningen håller under tävlingsstressen. Roczen har skött sig jätte bra och han är så rolig att köra. Första loppet hade han lite löptikar på huvudet, men kanske inte så konstigt när det är tre löptikar här hemma och sista loppet på söndagen tyckte jag han kändes trött då han sprang mer än vad han tänkte, vilket han brukar göra när han är trött. Men i de övriga loppen gjorde han mycket bra saker 🙂 Känner att jag måste va mycket närmare honom än på träning, han behöver mitt stöd hela tiden och jag måste verkligen vara super tydlig på varje hinder. Men det känns som det är mest bara oerfarenheten som gör det. Han hade också svårt att ta sista hindret i varje lopp så det får vi jobba på. Tränings fokus för Roczen just nu kommer ligga på släpp träning och ännu mera hinder säkerhet, snygga svängar spar vi till sen 😉 Men de känns som lite mer tävlingserfarenhet är ett måste. Får ju tänka på under vilka förhållanden vi tränar också, inte så ofta och helt utan störning…

Men vi är glada för att vi fick våran första pinne 🙂

 

 

Sätta mål?!

När ett nytt år börjar och ett gammalt tar slut brukar man summera året som gått och sätta nya mål för de kommande året. Men just nu får jag mest ont i magen av att tänka på mål för 2015. Förra året blev ett annorlunda tävlings år eftersom jag va gravid. De få månaderna jag faktiskt kunde tävla blev dock effektiva och pressen av att veta att jag snart inte kunde tävla gjorde att jag på 4månader plockade lika många pinnar som under hela det föregåenede året. Minns att jag stog med nästintill tårar i ögonen i Tranås då jag insåg att sommaren skulle bli tävlingsfri och att mina fantastiska hundar inte skulle få tävla.

Men de som gör att jag drar mig för att sätta mål är tävlingssäsongen för två årsedan, Wilda hade då en pinne i vardera klass1 kvar att plocka och självklart va målet att göra just det. Det va i mina ögon ett realistiskt mål och långt ifrån något jag såg som en svår utmaning. I maj plockade vi sista pinnen i hopp och de kändes som en tidsfråga innan sista pinnen i agility skulle vara våran. Men säsongen rullade på, Wilda gick fint och stabilt som vanligt, inga större missöden och vi va hela tiden väldigt, väldigt nära den där sista pinnen. När sommaren började lida mot sitt slut så började jag ge upp, vi fick fem fel hela tiden med de minsta marginalerna och alltid va det olika fel. Jag hammnade i en ondspiral och till sist var det nästan inte ens roligt att tävla….jag hade gett upp, de som skulle vara enkelt och realistiskt hade kommit att bli helt omöjligt!

Så hur gör man? Hur sätter man ett mål som är realistiskt, motiverande och pressande? Jag vet att jag inte enbart kan säga ”vi ska ha roligt” för jag vill mer än så med mitt tävlande. Jag är så otroligt taggad inför det här tävlingsåret samtidigt som jag känner mig väldigt ringrostig. Kanske ska jag bara sattsa på våra drömmål men samtidigt kanske jag kommer ”ge upp” det målet om jag vet att det är ett orelaisitskt mål från början. Kanske är planen till målet viktigare än själva målet, men hur gör man en plan utan ett mål? Jag vet att jag presterar bättre under press när jag verkligen skärper mig, men hur får man till det och hur blir det lagom mycket press?

DSC_1222

 

På banan igen!

I helgen har vi varit på agility tväling i Mora. Det var så skönt att äntligen få tävla igen!! På lördagen så var det Roczen som fick köra och äntligen fick jag debutera med min egen hund. Inte nån av mina hundar har ju fått träna vidare värst mycket den senaste tiden och jag är inte heller i normal form ännu. Jag tyckte ändå att det för min del gick helt okej i helgen men inser att jag inte alls har sprungit på så som jag borde. Det känns att man tappat mycket tajming i byten och så.

Roczen skötte sig efter omständigheterna bra, den stackars lilla hunden hade ju aldrig ens varit i ett ridhus förut och nu skulle han leverera i fyra lopp. Första loppet va han ganska osäker och fatta nog inte riktigt vad de handlade om. I lopp 2 och 3 hade jag en kanon hund men jag gjorde så mycket dumma grejer och sumpade alltihopa 😛 och i sista loppet märktes det att han var trött. Är jätte nöjd med hans kontakfält, slalom och starterna. Vi behöver nog framförallt köra ihop oss så kommer det här bli toppen. Och jag måste se till att han blir säkrare på olika byten, i helgen kände jag att mitt enda alternativ va framför byten.

Så arg på mig själv att jag slarvar bort det här loppet när han gör de så fint, planen var att göra ett dubbelt framförbyte men när jag fegar ur på det första så blir det bara pannkaka av alltihopa och Roczen blir jätte arg på mig.

Wildas båda lopp bjöd på en super bra känsla och det känns bra att kontaktfälten finns där trots så långt tävlingsuppehåll. Jag är nöjd med att jag klarade de ”lite svårare” partierna på banan eftersom jag bestämde mig för att verkligen sätta dom. Är också nöjd över att jag fortsatte och körde hela vägen in i mål trots att vi fått fel på vägen. I wildas lopp var det mest tajmingen som ställde till det, saknade lite känsla bitvis. Men det är ändå tryckt att köra Wilda, vet ändå vart jag har henne mer än med Roczen. Wilda måste framförallt få träna på att ställa sig rakt på kf och att fortsätta jobba framåt efter tunnlar.

 

Nu är jag väldigt taggad på att få tävla mer! Fy vad roligt det är 🙂